Jag kom till Sverige i december. Jag flyttade med fyra afghanska familjer från Märsta till Svappavaara i Kiruna. Först var vädret mycket bra. Men vädret blev senare mycket kallt. Och vi hade inte bra och varma kläder och skor. Men en svensk kvinna hjälpte oss. Hon hämtade mycket kläder och skor.
Första dagen blev min pojke sjuk. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Klockan 7 vaknade vi. Vi gick till busstation med mina barn. Vi väntade till klockan 10 men det kom inte någon buss. Vädret var mycket kallt och det regnade. Jag ville åka till sjukhuset på lördag. Men vi kunde inte därför att det inte fanns någon buss. Många människor som pendlade var på busstation. Jag kunde inte prata svenska och engelska. De ville och kunde inte hjälpa mig. De sade bara att du måste åka taxi. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara grät och åkte tillbaka hem. Men en svensk kvinna kom till mitt hem klockan 2. Hon hjälpte mig mycket. Hon hämtade medicin. Min pojke åt och blev bättre, vintern började och vädret blev mörkt och kallt.
Alla
dagar skickade migrationsverket många brev men jag och mina kompisar kunde inte
läsa dem. Nära min lägenhet fanns en park. Alla barn gick
till parken och sprang och lekte. Mina barn kunde gå i skolan gratis och
lärarna var mycket snälla. Mina barn var mycket glada. På sommaren
kunde jag och min man inte sova. När mina barn sov, gick vi ut och cyklade. Men
när vintern började ville inte alla familjer gå ut. Alla familjer tyckte om att
sitta hemma och titta på persiska filmer. Det är konstigt att en tid kan man
inte sova och en tid vill man bara sova eller stanna hemma. Tahereh 2:2 C
Du har skrivit en fin text om dina upplevelser den första tiden i Sverige. Det är intressant att läsa och det var bra att ni fick hjälp av en kvinna när din son blev sjuk!
SvaraRaderaDu har flyttat långt från Afghanistan, till olika platser i Sverige. Du har upplevt mycket.
Jag hoppas att du trivs i Luleå och att du kan sova nu!
//Mirjam